Kittning om aftonen

Har inte till fullo behärskat det här med kittning, eller om sanningen ska fram har jag stått på minus när det gäller detta hantverk. 

Det ser så förbannat lätt ut när glasmästaren gör det, och jag tycker jag gör på samma vis men resultatet blir något helt annat. 

Känslan av "varför kan inte min matta skina när månens matta sken"- frustration är påtaglig. 

Men övning ger färdighet och nu, understundom oftast när jag minst anar det sätter jag en kittrand som e så grann så änglarna grädor en skvätt. 

Igår, tror jag - det var i skymning så jag såg inte så möd, hade jag ett osedvanligt gött kittningsflow! Lycka! 

Vi får se om lyckan håller i sig nu på morgonen när jag ser det i dagsljus...