Vem är vi och varför Norrehus?

Hur blev det såhär och vem är vi?

Det är alltid svårt att presentera sig själv. Jag gör ett försök.
Vi bor i Krika, utanför Klippan längs guldkusten av Längstebäck på en gård som heter Bornslätt.
Jag, Anna-Karin Liljedahl är född på Magleröds Gården och flyttade sedemera ner till Krika 1974 och har stannat där, med enbart en enkel flytt på en kilometer när den granne Bjuvsingen Lars Göransson köpte Bornslätt 1989 och jag tyckte att där kunde jag minsann tänka mig bo med honom.
Vår passion har varit och är hästar. Sedan -92 har det uteslutande varit galopphästar och vi ägnade all vår fritid åt att träna, tävla och leva med våra hästar, sidan av vårt huvudsakliga arbete på Lars företag - Göranssons Anläggningar AB, som han tog över från sin far och driver tillsammans med sina syskon.

2012 svalnade intresset för själva galopptävlandet och genom facebook fick jag kontakt med gamla vänner från ungdomens glada dagar, då när jag själv hängde på Norrehus och lyssnade på diverse band eller tog en pizza för en tjuga.
Musikintresset, som hos mig varit stort hade blivit lite bortglömt men blossade upp igen och tillsammans med vänner och anordnade vi lite konserter bl.a. på The Tivoli i Helsingborg.
Lars och jag tyckte det var ett mycket bra substitut för vår svalnande passion för galopptävling och fann i detta något nytt att utveckla och brinna för. Vi började leta egen konsertlokal och det allra första som poppade upp i min tanke var: " Norrehus"?
Vi tog under sommaren 2013 kontakt med ägaren Åke Dahl AB, men efter lite förhandlingar stod det klart att vi inte kom att enas så andra lokalalternativ undersöktes.
Planer och ideér kom och gick. Ingen lokal vi tittade på kändes sådär omedelbart bra i magen. 
Norrehus fanns på något vis med oss hela tiden. Bra ideér släpper man inte.

Efter en runda då vi tittat på nya lokalalternativ, som kändes ganska OK och som vi tänkte gå vidare med tog Lars en chans och kontaktade Åke Dahl en gång till, för att höra hur landet låg med den vita villan. Detta var helt utan min vetskap.
En förmiddag då jag kom till jobb, mötte Lars mig i trappan, ställde sig bredbent med armarna i kors och sa:
" Jag vill att vi köper Norrehus, och jag menar allvar".
Tja, jag bangar inte. Är Lars övertygad och vill något är det oftast mycket väl genomtänkt och denne mannen hade med sin vilja och driftighet kunnat förflytta granit när han väl bestämt sig för något.

Så här står vi då, som ägare av en något bedagad vit skönhet i djup dvala. 
Hoppas ni vill följa med oss när vi väcker henne, för visst är villan en henne? Med grov benstomme, men ändock en henne, där man kan skönja en egen vilja och stukat förtroende.
Lars tycker jag går till överdrift när jag hela tiden refererar till "henne" som en person med eget liv, men så är HON för mig. 
En dam, en madam. 
Kanske gör valet att personifiera henne det enklare för mig att möta henne öga mot öga när hon vänder den jävliga sidan till och visar sitt humör med spruckna vattenledningar, ruttet värmesystem och läckande tak. 
Så kan det vara, och jag bangar som sagt inte. Inte Lars heller.Två mot en.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar