Va va va! Det är lite känslan " Celebrate everything until further notice".
En av de nybegagnade ytterdörrarna är på plats och jag skrapar verandafönster, när jag inte målar och åker lift med Lars.
En renoveringsberättelse om hur Klippans, en gång vackraste villa (förhoppningsvis) reste på sig, skakade av sig resdammet från ett sekel och återuppstod från gravt förbisedd till blommande skönhet. Kanske inte hela vägen såsom hon en gång stod, men en bit på väg. Välkommen att heja på, förfäras, inspireras, skaka på huvudet och allmänt roas om våra irrfärder i husrenoveringens osköna konst.