Vågar inte riktigt räkna efter hur många färgburkar vi förbrukat, men det är måååånga.
Lite kaffe i solskenet nu. Fint det.
En renoveringsberättelse om hur Klippans, en gång vackraste villa (förhoppningsvis) reste på sig, skakade av sig resdammet från ett sekel och återuppstod från gravt förbisedd till blommande skönhet. Kanske inte hela vägen såsom hon en gång stod, men en bit på väg. Välkommen att heja på, förfäras, inspireras, skaka på huvudet och allmänt roas om våra irrfärder i husrenoveringens osköna konst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar