Norrehus - en resa i damm, minne och drömmar: Dag 71

Den tänkta intervallen med att skriva av mig om renoveringens fortskridanden har rämnat.
En månad var mitt mål. Jag klarade detta två ggr sen kaga allt ur.

Renoveringen av madammen på Bryggerigatan fortskrider alltjämt, ibland med fint flyt, ibland segt som sirap.
Vi har tillbringat mellan dag 71 och dag 127, 512 timmar med att försköna madammen. Totalt mellan dag 1 - 127 är vi då uppe i 1272 timmar vilket i kostnad ger 489 720:- exkl material, inhyrda tjänster och administrativa kostnader.

Vi har kommit in i stadiet när alla tillstånd och annan pappersexercis runt verksamheten ska börjas på. Det är icke i liten omfattning ska jag tala om.
Som en orolig överraskning åkte vi på en skyhög bygglovsavgift, helt riktig om man utgår från taxan kommunfullmäktige klubbade igenom 2011 men helt orimlig. Tycker vi.
Den baseras på antalet m2 som ska ändras. I vårt fall har vi ändrat text på ritningarna, sk. ändrad användning. Text där det står kontor har ersatts av text där det står uthyrningsrum eller servering.
Vi har lagt till ett plank på ca 15 m och sänkt det befintliga planket med en halvmeter. Ny entre' har ritats in. I övrigt är det som det alltid har varit.
27 014:-. Tack för kaffet, liksom.
Som räkneexempel kan nämnas att man kan få ett bygglov på en sprillans ny villa på 400 m2 för ungefär samma kostnad.
Känns väl inte riktigt genomtänkt kan vi tycka.
Ekonomen i mig sliter sitt hår och skriker i mitt tondöva öra " Varför rev ni inte kåken och byggde några trågeda kubiska villor som ni kan tjäna lite pengar på?"
Jag förklarar då i min inre dialog att denna resan går inte ut på att tjäna pengar, utan på att ha roligt och bevara en historia om en byggnad som har sin själ och få liv i en del levnadsöden som präglat hus, bygd och ort. Därtill viskar jag för mig själv - jävla drömmare.. ;)

Nej, skämt och sido.
Vi har överlag roligt. det är kämpigt och slitigt, låt oss inte invagga er i några rosa romantiska Ernst Kirchsteiger drömmar här inte.
Vi springer min själ icke barfota, sitter inte och myser med någon kaffekopp på en brygga och stöper ljus i källaren, medan ett team av hantverkare färdigställer rubbet. No no no!!

Vi har under denna tiden som gått, fått hyfs på en del rum. Färgsatt med olika former av kalkfärg, vilket jag tycker ger en ljuvlig skimmer (Ernst-varning på det!) till väggarna. Finns en del rum kvar, mindre varianter men det roliga i inredningsbiten börjar så sakteliga göra entre'.
Detaljer. Färgkomponering. Inredningstankar. Sen återgår jag till att skrapa vidare, i något tak i någon av de rummen som återstår.
Hur som helst går det framåt.

Köket har till en del monterats in, och vi står nu och känner in hur vi ska göra den sista planeringen för att få ett så bra flow som möjligt i den delen.
Lars har slutfört vattenrörsdragning till bottenvåning ( vi tar våning för våning. Det är ett VÄLDIGT stort hus.) och stället har numera nya rör, kall och varmvatten.
Avloppen är genomgångna och filmade.
Pizzadelen, eller den delen som vi benämner foaje' där den nya entre'n ska vara placerad har fått innertak och handikapptoaletten är påbörjad.
En genomgång av huset, tillsammans med handikapprådet är gjort och vi kommer att kunna erbjuda ett bottenplan med mycket god tillgänglighet.
Brandskyddsdokumenteringen är igång och förutom träffat en brandskyddskonsult, som kommer att utföra det praktiska arbetet med att placera rätt antal släckare, nödutgångsskyltar och rätt belysning så kommer vi ha en sammankomst med en brandskyddsingenjör nästa vecka, som ska skriva ihop själva dokumenten.
27 papper i runda slängar med en fullständig genomgång av alla material i tak, väggar och golv. Rökgasutveckling, beräkningar och annat säkerligen oerhört viktigt.
Kajans "Rädda, larma,släck" räcker inte långt i detta sammanhanget.
980:-/timme tar denne brandskyddsingenjör. Undrar vad Kajan tar i timmen?..

Scenen är klar. Vi blev nöjda med den utformningen och utseendet.
Det blev i den stilen jag såg i mitt inre. Det är mycket som försiggår i mitt inre, ibland går det att få ut. Ibland inte.
Vi har hittat den gamla ytterdörren i gedigen teak sedan 1916, och kommer efter en renovering att använda den i verandan.
Till verandan har vi även varit iväg och inhandlat verandafönster från en gård i Småland, som byggdes för mer än 100 år sedan. Vi fick se en målning från sekelskiftet på gården med fönsterna i, där de satt då. Det är väl det man kallar proveniens. Skoj.
Dessutom, om vi fortsätter med verandan är en 2,50 välvd spröjsad glasdörr från sekelskiftet inropat på auktion som vi tror kommer att pryda sin plats i slussen mellan trädgård och hus.

Och så ÄNTLIGEN kom dagen då vi började på fasaden. Arbetsgången kommer att vara ;
1. Tvätta, tvätta, tvätta, tvätta och blåsa bort så mycket färg som är möjligt av de 2 lager plastfärg och femtifjortan lager kalkfärg som penslats på med hetvattentvätt.
2. Laga, laga, laga sprickor och hål, med kalkputs
3. Putsspackla på ett utjämningslager av puts med struktur
4. MÅLA
Vi använder fasadsystem från KEIM, vilket även återfinns även på Kreml och Vita Huset.. Just sayin..liksom.. :)
Vi pratar 600 m2 inkl garaget, så den där 4e punkten är lika efterlängtad som en iskall öl en varm sommardag.
Men Lars får åka mycket lift nu. Det gillar han. Inte jag. Skiträligt, och jag har ändå bara åkt till precis över första fönsterraden.

Baren är påbörjad. Den blir inte så stor, men liten.
Något som diskuteras högt och intensivt, mest från undertecknad är det oerhört viktiga i att byta fönster. Jag har snöat in på spröjs, riktiga spröjs och vill göra det NU. Budgeten säger vänta. Jag säger NU. Lars säger inte så mycket. Vi får se vem som säger det sista ordet.

Våra efterforskningar, som till allra största del utförts av Sara Petersson i husets historia har tagit många roliga och inte så roliga svängningar. Vi har dock kunnat konstatera att huset byggdes runt 1898 som en kubisk 2-plansvilla med putsad fasad. Jag tycker att den formen ter sig lite märklig på den tiden då höjden av vackra hus var trävillor med tinnar och torn och snickarglädje.
Nämnas kan även att familjen Ohlin hade sin hemvist här strax innan 1900-talet, dock låter vi dagsläget det vara oskrivet om det var Elis Ohlin ( Bertil Ohlins fader, tillika kronolänsman) som lät bygga Norrehus.
Det får vi se om vi kan bringa klarhet i detta.

Vi jobbar på.