Norrehus - en resa i damm, minne och drömmar: Dag 34

Vi har fram till idag, mellan dagen 34 och dagen 70 lagt på vårt projekt Norrehus 350 st mantimmar. Vilket motsvarar en normal manstidskostnad på 134.750:- exkl moms och exklusive material, maskiner och inhyrda tjänster.
Vår nedlagda tid är totalt 410 + 350 st manstimmar. Dag 1-70.

Denna period har inneburit mer frustration än förra, då vi känner att inget händer.
Såklart händer det saker, men det är en känsla man får. Vi vill mycket men det tar sin tid.
Jag har uteslutande ägnat mig åt att skrapa, spackla och svära över taken. Vi snackar mycket takyta. Vi snackar väldigt mycket stuckatur och vi snackar miljontals (känns det som i alla fall) vinklar och vrår. Vi snackar dessutom limfärg i botten övermålad med minst ett tjugotal färglager, av olika kvaliteter. Eller hur många gånger man nu hunnit med att måla om taken under 100 år.

När vi pratade med vår arkitekt senast, sa han något som väl stämmer in på oss…
Vi pratade om renoveringsbehov överlag, av en villa av denna typ. Han sa:
”Tja, ni vet, sådana fina villor som denna brukar ha en given vandring genom åren. Först blomstrar den och är ofantligt vacker, sen dalar gracen något och mer ”vanliga” rörelser flyttar in. Verksamheter i olika former och i olika regi, som håller liv i huset men skjuter upp den grundliga renoveringen och bättrar på där det behövs och lagar där det krävs, tills denna typ av renovering inte är tillräcklig längre.
Det är i den tidpunkten vi befinner oss nu, och den tidpunkten ni kliver in i detta hus handling. Vi kan kalla er renoveringens suckers..
Ni kan inte bara bättra på takfärg en gång till. Ni måste ta ner, gå ner till grunden och sedan bygga upp igen”

Denna period har jag varit en typisk takfärgs SUCKER!
Nog snackat om detta.

Lars har jobbat som han brukar jobba, lite på olika ställe. Han måste ha omväxling säger han, och jag håller bara med. En glad och nöjd Lars utan några strama tyglar är oftast den bästa Lars. Han får jobba på sitt vis, trots att alla säger med en varningens finger ”ETT rum i taget”.
Vi är alla olika. Jobbar på olika sätt. Jag skiter i hur man jobbar bara säcken sys ihop och man kan se att projektet rör sig framåt.

Hans huvudsakliga slit har dock varit med vattenledningarna i källaren, och då snackar vi SLIT!
Det är stora, tjocka, grova och tunga rör med diverse kranar, böjar och allt invirat i någon gipsisolering, vanlig i gamla hus som innebär att andningsmask måste bäras, vilket i sig inte underlättar skitgörat.
Vi har utrett hur vi vill ha de nya vattensystemet, rör och kopplingar är inhandlade och hål, från källaren upp genom taket/golvet är påbörjade. Vi ska ha stigarrör på fyra ställe och synliga på alla ställena för att underlätta för inspektion och underhåll. De gamla rören går i väggarna och skippas helt och hållet.
Kan ju säga att när man tittar i ett gammalt vattenrör och ser att utrymmet för vattnet att passera är ungefär en centimeter i rörets totala diameter på 5 cm och att resten av ytan täcks av avlagringar och mojs som gonat till sig under ett sekel känns det mycket bra att få nya rör.

Vi har gjutit om golvet på en av balkongerna, med en vattentät betong och ändrat fallet rejält, efter att vi bilat upp det befintliga, av frosten söndersprängda klinkergolvet.
Det ser mycket bra ut, kunde vi konstatera då vi under ett häftigt regn stod med näsorna tryckta mot balkongdörren och glodde på regnvatten som rann och var lyckligt glada över att det såg bra ut.
Man blir ganska konstig i sin sökning efter glädjeämne när man renoverar hus…
Av tre vattenläckor är det nu två som är helt åtgärdade.

Lars har lärt sig bemästra kalkputs och lagat väggar och tak. Jag har tagit fram en gammal tegelvägg, troligtvis gjord av tegel från den gamla grannen Klippans Tegelbruk.

Vi har rivit någon enstaka vägg, och har sparat tegel från dessa som vi ska använda till att mura upp bardisken och kassadisken.
Vi har dessutom målat det första taket nu i slutet av denna period, och det ska ni veta kändes hur gött som helst då vi äntligen börjar med något som syns lite.

En riktig kaffemaskin är införskaffad. En maskin av högsta kvalitet som brygger med exakt rätt temperatur, med kaffekvarn för nymalda bönor och ångad mjölk. Damn good coffee!!

Jag hade ett fåtal statuter när vi började med detta hus. Statuter som SKA finnas med när det står färdigt och klart för invigning.

1. Öppen spis. Kommer att fungera till hösten. Maffig till max med sin granitinramning. Insatsrör i, och sen är det bara att elda.

2. Chesterfieldsoffor framför ovanstående i det rummet som ska inredas som ett murrigt engelskt bibliotek.

3. Kaffemaskin. Märke: Coffee Queen Expobar G-10

Alla är numera fixade och på banan. Fint!

Vi har införskaffat en ny pardörr i teak för den nya entrén som kommer att ligga mot Läderfabriksområdet. Den siste oxeln fick även den möta sågklingan och var ett smärre aber att få ner då den växt in i muren. Troligtvis kommer här att planteras ett körsbärsträd med vårbuskar runt om istället.

När det blev för långtråkigt med spackeln i taket, livade jag till mitt liv lite och bredspacklade några väggar istället.

Idag köpte vi ett kök, som ska hämtas den 29e, så nu måste jag skynda skynda att fixa iordning köket. Låt spackelspaden gå varm!

Alla lås är utbytta och nya.

Bygglovshandlingarna som bl.a. innefattar en ny typ av plank, av lägre modell samt ändrade användningsområde för verksamheten på de olika planen är godkända av Byggnadsnämnden och är nu lämnad till stadsarkitekten för vidare utredning, och förhoppningsvis klartecken.
Det ska bli ofantligt roligt att börja med fasaden och utomhusmiljön. Det är inte förrän då ni som bara ser utsidan kan börja skönja en förändring.

På vår lilla trevare efter intressenter för driften av caféet har det inkommit några stycken. Alla verkar fantastiskt passande i detta koncept och det ska bli ett sant nöje att träffa personerna bakom texterna, men det ska bli jobbigt att välja ut en. Alla verkar så bra!

På påskafton hade vi en lite gemytlig tillställning framför brasan och avnjöt en påskmiddag i goda vänners lag, och minsann om jag inte tyckte att madammen på Bryggerigatan verkade mer tillfreds än någonsin när vi satt där i ljusens sken, i Chesterfieldsofforna smuttandes öl och skratt hördes ånyo studsa lite mot de gamla väggarna.

Vi jobbar på!