Våra, oss veterligen kvarvarande läckor är belägna i direkt anslutning till balkongerna.
Facit blev: en inte lika jävlig som befarat, den andra... mer typ "oj då".
Min måttstock på hur orolig jag ska bli hänger allt på Lars ansiktsuttryck. Säger han "oj då", med ett ganska lugnt uttryck vet jag att det är inte bra, men fullt fixbart.
Det var ett sådant läge igår.
Jag kände, i takt med att kobenet gick som lärkevingar i badrumstaket, att detta är sånt man inte vill se - om man som jag vill glida fram i livet med minst motstånd och väloljade flip flops, men så tittade jag på Lars och efter dryga tjugo år tillsammans och åtskilliga projekt ihop, i samband med att han har världens sämsta pokerfejs, visste jag att min panik kunde dra sig tillbaka och det var bara att bära ut skitet som damp ner. En gipsskiva tyckte den skulle landa i bakhuvudet på mig, också en sak man lärt sig när Lars går loss med kofot och tigersåg. Håll dig på avstånd.
Jag var inte alert nog och vips flög där en skiva och nästintill däckade mig.
Lars, drog ner skyddsglasögonen på nästippen, granskade mig ett tag, lät mig svära av mig och sa sen " oj, varför stod du där?" Sen fortsatte han att riva och jag höjde koncentrationen.
Hur som helst, nog med ömkligheter, eller ja, vi klämmer in en till.
Isolerat mellan de tre-fyra lager innertak, som satts upp under årens lopp för att liksom, renovera över fuktfläckarna - utan då att egentligen ta sig an grundproblemet att någon, låt mig milt uttrycka det med mindre begåvad pluggat regnvattenavloppet från balkongen och således tvingat vattnet att leta sig in i huset, var gjort med gammeldags glasfiberull från 50-talet från Billesholms Glasulls AB.
Låt mig säga såhär. Att få det i böjsorna är inte skönt.
Den stora balkongen, den över dagens main entrance, som vi trodde skulle vara värst, var bäst, om man kan säga så om en vattenläcka.
Den gamla spruckna klinkersytan ( som tidigare varit belagd med plåt, som hade den fina grejen för sig att när läckaget väl tog sig förbi fuktspärrarna på den hade vattnet absolut ingen annanstans att ta vägen än in i huset och rinna mellan innergolv och tak), bilades bort och rengjordes. Vi väntar med att gjuta om golvet till dess varmare väder är att räkna med, men nu - om vattnet tar sig förbi vår tillfälliga plastmojslagning, rinner det bara rakt igenom och ner i vad vi ska ha som oisolerad öppen veranda.
Vi hade många besök under dagen, vilket alltid är trevligt. Drack kaffe, snackade striptease och Lars förevisade vad vi sysslat med.
Nattvandrarna kom också förbi, och vilken insats de gör för ungdomarna i vår by! Härligt med människor som bryr sig, för att dom vill och inte för att de måste. Helt ideellt vandrar de på gatorna och är ett stöd för de ungdomar som behöver.
Vi ska försöka få till en lokal till dom här så småningom, som de kan ha som fast punkt.
Sen mekade vi lite med vattenrören i källaren. Någon hade funnit att, i all välmening när de skulle laga den gamla galvade stammen, kopparrör var ju bra och modernt. Det sätter vi.
Tanken var mkt god. Problemet är att om man sätter lagning av kopparrör och därefter fortsätter med galvat uppstår det anal magnetism, eller vad det nu var Lsrs kallade det och de gamla rören rostar helt isönder på ett par år.
Också ett mindre " oj då" moment.
Så, i stora drag fortlöpte dagen igår.
Idag är en annan dag, och idag får icke hongen följa med. Hon rymmer, helt ovetandes att hon gör det till andra sidan gatan hela tiden, dessutom är hon så lomhörd så det är inte lönt att kalla på henne.
Tur i allt är att hon är kass i sina höfter, pga ålderdomen för hon försvinner på två röda. Kan bara tänka mig att om hon var ung och viril, hade hon varit i Gråmanstorp med näsan i marken, innan vi ens hade reagerat.
Nu är således gården och gårdens alla djur omhändertagna så nu är det dags att lägga lite sssäääärlek på madamen i Klippan. Undrar vilket humör hon är på idag, det lilla livet.
Va fan e de forr itt rör som kommer ud harr? Asch, vi plugga skiten, sa dom som vidgade fönsterytan och satte en plugg i regnvattenavloppet från balkongen. Regnvattnets enda väg därifrån, förutom då in i huset, som det tog sig.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar